"... Den Östgötska lågfrälseätten Bese var en frälsesläkt vars stamfader Sten Bese troligen var av bondebörd då släktens vapenbild varit vacklande genom tiderna..."Att fru Annas berättelse i någon mån stöder sig
på verkliga förhållanden finnes ej anledning att
betvifla, om ock <i>Sten Bese</i> ej anträffas i några
handlingar från Birgittas tid. Son till honom var
helt säkert <i>Jönis Bese</i>, som nämnes mellan åren 1397
och 1413. Förstnämnda år var han riddaren Sten
Bossons (Natt och Dag) sven och namnes sedermera
såsom häradshöfding i Östergötland. Hans hustru
hette Cecilia och var dotter till en Jönis Djäken,
som förekommer mellan åren 1369 och 1393. Såsom den
mäktige drotsen Bo Jonssons (Grip) fogde på Bjärkaholm
och sedermera äfven pä Gripsholm hade Jönis Djäken
lyckats samla ej ringa egendom samt hopköpte en
mängd gods i och kring Hiriksäter, nu Herrsäter,
i Värna socken i Östergötland, som han gjorde till
sin sätesgård. Hans enka Ingeborg Bengtsdotter bodde
därstädes ännu 1411, då hon gaf sin dotter Märeta
och hennes make Gertorn Olafsson (Krok) sin hälft i
gården Hyriksäter, i ersättning för allt hvad hon så
utomlands som inomlands kostat på hennes syskon. --
I sitt sigill förde Jönis Bise en snedbjelke belagd
med två pilspetsar. Han och hans hustrus grafsten i
Vadstena kloster visar däremot en sköld innehållande
en sparre och under denna två pilspetsar samt har
omskriften: <i>Sub hac petra teguntur corpora Johannis
Bise et vxoris sue Cecilie Jönissadottir. Orate pro
eis</i>. Till Vadstena kloster hade de 1413 gifvit gården
Hårketorp i Risinge socken.
Son till Jönis Bise var väpnaren välboren man <i>Sten
Bese</i>, som nämnes mellan åren 1425 och 1458. Äfven
han var i herretjänst. Han kallas nämligen 1442
herr Bengt Stenssons (Natt och Dag) ämbetsman på
Göksholm, och 1456 tjänstgör han såsom riddaren Bo
Stenssons underhäradshöfding i Bankekinds härad i
Östergötland. År 1445 skiftade han jord med
Lasse Hjort af vapen, som var gift med en sondotter
till förutnämnde Jönis Djäken, samt borgaren i
Söderköping Olof Krok, som ärft Gertorn Olafsson,
och erhöll då deras delar i Hiriksäter, hvarest
han äfven förut torde varit bosatt. 1425 gifte han
sig med Kristina Anundsdotter, dotter till riddaren
Anund Hatt, hvars första hustru var befryndad med
den kungliga grenen af Folkungaätten. I morgongåfva
erhöll hon jord i Hårketorp m. m. i Risinge socken. I
sitt sigill för han en dubbel sparre med 4 pilspetsar
under. Det är således helt säkert hans vapen, som
förekommer å grafstenen öfver fadern i Vadstena
kloster, ehuru teckningen af densamma blifvit
felaktigt återgifven.
Med hans son <i>Johan Bese</i> inträder denna ätt i
högadeln. Han skref sig till Hiriksäter och hade
Åtveds socken i förläning, var häradshöfding
i Bankekinds och Åkerbo härad i Östergötland --
i det förstnämnda dock endast a herr Nils Stures
vägnar -- samt inträdde i rådet vid år 1486, men då
han försummade att bevista kröningsriksdagen 1497,
erhöll han aldrig riddareslaget. I vapnet förde
han en Sparre med en upprättstående pil under. Han
afled är 1505. År 1477 gifte han sig å Gäddeholm med
Katarina Johansdotter, dotter till riddaren Johan
Gädda och Katarina Bengtsdotter (Königsmark), som i
morgongåfva erhöll 800 mark penningar, för hvilka han
vederlade gården Herrsäter m. m. Han blef sedermera
gift med Birgitta Knutsdotter, dotter till riddaren
Knut Bengtsson (Ulf) och Anna Göstafsdotter (smal
snedbjelke), från hvilken han dock blef skild. Med
henne erhöll han herresätet Nygård i Tjust.
I sitt första gifte hade Jönis Bese dottern <i>Gunnil</i>,
som 1490 blef gift med riddaren och riksrådet Erik
Turesson (Bjelke) och lefde änka ännu år 1535 på
Benhammar, som hon ärft efter sin moster fru Kristina
Bengtsdotter (Königsmark), g. m. riddaren Gregers
Bengtsson (2 snedbjelkar). En henne tillhörig jordabok
upptagande en mängd gods, bland andra hufvudgårdarna
Benhammar, Herrsäter i Östergötland och Nygård Tjust,
förutom en mängd andra gods i Uppland, Södermanland,
Västergötland och Värmland finnes i Riksarkivet. --
Från henne kunna ej blott konung Johan III:s gemål
drottning Gunilla Bjelke utan äfven en stor del af
de följande århundradenas högadel i Sverige leda sin
härstamning, och Bese-vapnet förekommer därför ej
sällan å 1500 och 1600-talens antaflor.
I andra giftet hade Jönis Bese sonen Knut Bese,
som dock var afliden 1516. Han tyckes varit gift med
Birgitta
www.algonet.se/~rjl/a554/00004671.htm
freepages.genealogy.rootsweb.com/~corpusnobiliorum/bese.html
