Hertig, Ståthållare Bengt (Algotsson) Lejon (Algotssönernas ätt)

Far: Lagman Algot III Brynjulfsson (Gripshuvud) (~1228 - >1298)
Mor: Margareta (Petersdotter) Näf (~1240 - ~1274)

Död: 1360 Rönneholms slott, Ängelholm


Familj med Ingeborg (Ulfsdotter) Sparre av Tofta

Barn:
Algot (Bengtsson) Griphuvud (Algotssönernas ätt) (- 1361)


Noteringar
Lär vara den enda hertigen som ej är ur kunglig släkt. Hertig av Halland och Finland 1353-56 (efter övertalning av drottning Blanka av Namur), ståthållare över Skåne, kung Magnus Erikssons gunstling. Son till Algot Brynolfsson. Anklagad för att ha haft ett förhållande med drottning Blanka av Namur.

Son till Algot Brynjulfsson, enligt vissa källor känd 1322-33, men enligt de flesta källor barnbarn till Ingegärd Svantepolksdotter.

1350 (troligen endast några och tjugo år gammal) följer han såsom väpnare kung Magnus på det andra fälttåget mot Ryssland, 1351 bär han riddaretitel och 1352 sitter han i konungens råd. Han steg inom kort än högre, i det konung Magnus (troligen 1355) upphöjde honom till hertig av Finland och Halland samt till ståthållare över Skåne. (Den förstnämnda värdigheten hade ingen enskild svensk man innehaft sedan Birger jarls dagar.)
Hur mycket än konungens personliga ynnest inverkat på detta steg, var det dock troligen än mera orsakadt av Magnus planer att stävja det andliga och det världsliga frälsets kringgripande och Hansans intrång på den nordiske handeln. Därför lade den nye hertigen 1355, efter ärkebiskop Peders död, beslag på den lundensiske biskopsstolens egendom och vågade antasta de hanseatiske köpmännens friheter i de skånske städerna. Men konung Magnus hade därmed kallat det inbördes kriget till liv. De trotsige stormännen grepo till vapen; framför sig sköto de konungens sjuttonårige son, prins Erik, som redan i 12 år burit konunganamn, fastän utan konungadöme, och nu med bitterhet såg faderns gunstling beklädd med furstlig makt, troligen över just de landskap, på vilka Erik sjelv gjort räkning.

I Oktober 1356 bröt resningen ut. Till namnet var hon riktad mot hertig Bengt, men i verkligheten gällde hon konungens makt i samhället. Så stark var stormen, att hertigen måste före årets slut fly ur landet och konung Magnus i förlikningen 1357 förbinda sig att icke giva gunstlingen eller hans broder, herr Knut, skydd i något af sina riken. Under tvenne år saknas hertigens namn alldeles i historien, och man känner ej ens hans vistelseort, som dock troligen var Danmark. Så starkt var hatet, att även efter Eriks hastiga död, 1359, Magnus måste lova stormännen, att hertig Bengt skulle vara fredlös i Sverige och Skåne. Än en gång försvinner Bengts namn; men år 1360, vid utbrottet av den avgörande striden mellan Valdemar och Magnus, vågar han sig in i Skåne. Detta kostade honom livet, ty de uppretade svenskarna dräpte honom på Rönneholms slott, utanför Ängelholm. (
(Källa: Wikipedia/ Nordisk familjebok)

      



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Fredrik Åhlander