Nero var den femte kejsaren av Rom och den siste av ätten Julius-Claudius. Han föddes Lucius Domitius Ahenobarbur den 15 december 37 i Antium och ändrade sedan namnet till Nero Claudius Caesar Drusus Germanicus. Nero var son av konsul Gnaeus Domitius Ahenobarbur och Agippina den yngre. Neros far tillhörde en gammal ansedd romersk släkt, ur vilken flera av medlemmarna var ingifta i kejsarfamiljen. Gnaeus själv var dotterson till kejsare Augustus' syster Octavia. Gnaeus dog kring 40 och år 49 gifte Agrippina om sig med sin farbror Kejsar Claudius. Agrippina strävade efter att få sin son till kejsare och såg till att Nero fick Seneca d.y. till retoriklärare. Hon lyckades även övertala Claudius att adoptera hennes son Nero som senare gifte sig med Claudius dotter Octavia. När Nero tog över kejsartiteln var han bara 17 år gammal och fick inte enligt lagen härska i sitt eget namn. Agrippina agerade då som hans regent under titeln "Augusta". Hon hade starkt inflytande på honom, vilket hon även hade efter att han fyllt 18 och själv kunde regera.De värsta förföljelserna av kristna inträffade under Kejsar Nero. År 64 förstörde en brand stora delar av Rom och de ryktades att Nero själv hade anlagt den för att återuppbygga staden. Det var välkänt att Nero ansåg Rom vara fult och smutsigt. Ryktena började spridas och blev ett hot mot Neros styre. Nero bestämde sig då för att skylla branden på de antisociala kristna som höll gudstjänster nere i katakomberna.
De kristna fångades dock in och Nero bjöd storstilat på panem et circenses, 'bröd och skådespel'. De kristna blev kastade till vilda svältande djur på stora arenor eller brändes levande som stora facklor för belysning i trädgården till Neros palats Gyllene Huset. Förföljelserna fortsatte under andra kejsare och många kristna erkände öppet sin tro för att kunna bli martyr. Det var först under Konstantin på 300-talet som kristendomen accepterades som en religion då han själv hade blivit kristen och år 380 blev kristendomen statsreligion i hela Romarriket.
----
Romerska kejsare efter Nero:
69-96 e. Kr.
Flaviska kejsarätten: Vespasianus påbörjar Colosseum, Titus inviger amfiteatern år 80 och Domitianus uppför med anledning av Titus seger över judarna Titusbågen nära Forum Romanum. Palats byggs på Palatinen: domus Flavia. A.H.II s. 261-267
98 e. Kr.
Trajanus kejsare. Erövrar Dacien (nuv. Rumänien). Under hans tid hade romarriket sin största utsträckning: från Spanien i väster till Armenien i öster, från Egypten i söder till Britannien i norr. Forum Trajani med kolonn i Rom. A.H.II s. 270-271
117 e. Kr.
Hadrianus återuppbygger Pantheon i Rom. Han reser mycket i provinserna och samlar kopior av byggnadsverk och annat, som han under sina resor funnit intressanta, i Villa Adriana i Tivoli utanför Rom.
161 e. Kr.
Marcus Aurelius kejsare. ’Filosofen på tronen’, som författar sina Självbetraktelser. Ryttarstaty på Capitolium. A.H.II s. 286-288
193 e. Kr.
Septimius Severus kejsare. Allt fler medborgare i riket får romerskt medborgarskap. Triumfbåge på Forum Romanum i Rom.
211 e. Kr.
Sonen Caracalla efterträder. Mäktiga ruiner av hans termer i Rom.
285 e. Kr.
Diocletianus kejsare. Han söker lösa tronföljdsproblemet genom fyra riksdelar och ett fyrkejsardöme: två överkejsare (augustus) och två underkejsare (caesar). En caesar avses efterträda en avliden augustus. A.H.II s. 323-327
306 e. Kr.
Konstantin kejsare. Konstantins triumfbåge och basilika uppförs i Rom. Han gynnar kristendomen, gör Bysantion till ny huvudstad i öst och döper den till Konstantinopel.
395 e. Kr.
Riket delas upp i två självständiga delar, Västrom och Östrom. Det västromerska riket upphör snart på grund av folkvandringarna.
1453 e. Kr.
När turkarna detta år intar Konstantinopel, utplånas det östromerska riket.