Kejsare Nero Claudius Caesar Drusus Germanicus av Romarriket
Blev 30 år.
| Far: | Konsul Gnaeus Domitius Ahenobarbus av Romarriket (- ~40) | |||
|---|---|---|---|---|
| Mor: | Julia Agrippina d.y. av Romarriket (15 - 59) | |||
| Född: | 37-12-15 | |
|---|---|---|
| Död: | 68-06-09 Rom, Italien |
| Noteringar |
|---|
| Nero var den femte kejsaren av Rom och den siste av ätten Julius-Claudius. Han föddes Lucius Domitius Ahenobarbur den 15 december 37 i Antium och ändrade sedan namnet till Nero Claudius Caesar Drusus Germanicus. Nero var son av konsul Gnaeus Domitius Ahenobarbur och Agippina den yngre. Neros far tillhörde en gammal ansedd romersk släkt, ur vilken flera av medlemmarna var ingifta i kejsarfamiljen. Gnaeus själv var dotterson till kejsare Augustus' syster Octavia. Gnaeus dog kring 40 och år 49 gifte Agrippina om sig med sin farbror Kejsar Claudius. Agrippina strävade efter att få sin son till kejsare och såg till att Nero fick Seneca d.y. till retoriklärare. Hon lyckades även övertala Claudius att adoptera hennes son Nero som senare gifte sig med Claudius dotter Octavia. När Nero tog över kejsartiteln var han bara 17 år gammal och fick inte enligt lagen härska i sitt eget namn. Agrippina agerade då som hans regent under titeln "Augusta". Hon hade starkt inflytande på honom, vilket hon även hade efter att han fyllt 18 och själv kunde regera. De värsta förföljelserna av kristna inträffade under Kejsar Nero. År 64 förstörde en brand stora delar av Rom och de ryktades att Nero själv hade anlagt den för att återuppbygga staden. Det var välkänt att Nero ansåg Rom vara fult och smutsigt. Ryktena började spridas och blev ett hot mot Neros styre. Nero bestämde sig då för att skylla branden på de antisociala kristna som höll gudstjänster nere i katakomberna. De kristna fångades dock in och Nero bjöd storstilat på panem et circenses, 'bröd och skådespel'. De kristna blev kastade till vilda svältande djur på stora arenor eller brändes levande som stora facklor för belysning i trädgården till Neros palats Gyllene Huset. Förföljelserna fortsatte under andra kejsare och många kristna erkände öppet sin tro för att kunna bli martyr. Det var först under Konstantin på 300-talet som kristendomen accepterades som en religion då han själv hade blivit kristen och år 380 blev kristendomen statsreligion i hela Romarriket. |
<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Fredrik Åhlander