Ingemar Ragvaldsson

Kammarmästare.

Född: före 1342

Död: före 1392-10-25

Familj med Katarina Magnusdotter (~1318 - )

Noteringar

Förekommer ganska sällan i bevarade urkunder, utom mellan åren 1342 - 1365. Ehuru han först i ett kungabrev 7/5 1348 kallas konungens kammarmästare (camerarius), har han uppenbarligen fungerat som sådan redan 5/5 1346, då dyrbarheterna i konungens skattkammare på Bohus slott inventerades och överlämnades till Ingemar. Fick i Stockholm 23/6 1349 kvitto av konungen för förvaltningen av hans skattkammare. Den 20/8 1350 fick han ansvarsfrihet för sin räkenskap för Skara fögderi. Efter drottning Blankas död gav konung Magnus 7/1 1364 fullmakt åt Ingemar och två andra att öppna alla kistor och skrin i hennes skattkammare och föra innehållet till konungen. Under det tidigare skedet av sitt liv bodde Ingemar Ragvaldsson av allt att döma i östra Östergötland. Därpå tyda ej blott hans innehav av Rönö och sedan (efter 1325) av godsen i Skärkind. Från Hemming Magnusson (Likvidssönernas ätt) tillpantade han sig år 1342 också 1 attung i Myckleby och 1/2 attung i Karltorp i Tingstads socken. I slutet av 1340-talet flyttade Ingemar till Skara-trakten och hade som nämnts bl.a. att redovisa för förvaltningen av Skara fögderi.
Genom två brev 28/6 1347 och 7/5 1348 erhöll Ingemar Ragvaldsson och hans (dåvarande) hustru Katarina Magnusdotter samt deras arvingar, av konung Magnus gårdar i Österplana och Västerplana samt Hönsäter på Kinnekulle, vilka denne ärvt efter sin far hertig Erik. Ingemar köpte också Backgården i Österplana av Håkan Borre. Den gården såldes av hans dottersöner Erik Magnusson och dennes bröder 3/6 1417. Därjämte förvärvade han bl.a. Karstorp i Händene socken, en gård i Märene i (Skånings-)Åsaka socken och en gård i Vättlösa kyrkby. Dessa gårdar såldes 25/10 1392 av hans mågar riddarna Amund Hatt och Magnus Loghasson till domprosten i Skara. Eftersom Ingemar var anhängare till konungarna Magnus och Håkan, indrogos hans gods till kronan av kung Albrekt, i den mån de låg inom de delar av Sverige, som denne behärskade. Efter kung Albrekts nederlag 1389 återfick Ingemars arvingar åtminstone en del av hans gods i Västergötland, såsom framgår av de ovannämnda fallen. Genom Västgöta landstings dom 8/7 1432 tilldömdes Bengt Magnusson de gods på Kinnekulle, som hans morfar Ingemar Ragvaldsson fått av kung Magnus 1347. Av dessa gods hade Hönsäter enligt brevet 7/5 1348 förut ägts av Abram Andersson, och en av dennes arvingar hade pantsatt det till Henning Augustin (Owstien), fogde på Ekholm 1405, varefter det inlösts av Fikke Grupendal och ärvts av dennes son Eggert. Genom arv och gåva (5/4 1472) kom Hönsäter sedan till ätten Stake, vilket bekräftas genom lagmansdom 16/1 1492. En ny dom 2/2 1466 till förmån för Ingemar Ragvaldssons arvingar, representerade av Otte Torbjörnsson och Johan Bese, torde ej heller ha haft någon praktisk effekt, åtminstone inte beträffande besittningen av Hönsäter. Efter 1365 tiger källorna länge om Ingemar Ragvaldsson. Först i ett brev 27/3 1382, daterat i Vik (i Arvika socken) meddelar Ingemar, att hans måg Amund Hatt löst honom ur fängelse och "wt af stocken" med 200 mark, och att han nu betalar denne med dyrbara tyger och en kopparkanna. Brevet beseglades även av marsken och riddaren Erik Kettilsson (Puke), riddaren Jon Dansson (stolpe) och Magnus Loghasson (balkvis rutad balk), tre av folkungarnas främsta anhängare i Värmland. Ingemar hade säkerligen tillfångatagits av konung Albrekts trupper under deras strider med konung Håkans anhängare, kanske redan 1371 men möjligen först 1380, under konung Håkans sista år. Efter frigivningen vistades Ingemar till sin död i Amund Hatts gård, enligt vad ett intyg på papper 13/12 1453 berättar.
Säkert är att Ingemar dött före ovannämnda brev av 25/10 1392. Ingemar Ragvaldssons hustru Katarina Magnusdotter kallas i brevet 28/6 1347 för konungens fränka ("consanguinea nostra"), vilket torde böra tolkas så, att hon var dotter till konung Birgers son Magnus, som avrättats 1320. Om så var fallet, kan hon icke ha varit mor till den son till Ingemar Ragvaldsson, som omtalats i dombrevet 1/3 1350 och måste ha varit vapenför 1348, utan han måste ha varit son till Ingemar i ett tidigare gifte. Hans namn och vidare öden äro okända.

I sitt äktenskap med Katarina Magnusdotter hade Ingemar två döttrar. Den äldre hette Kristina och blev gift med Amund Hatt (kvadrerad sköld), som konung Håkan 10/7 1371 kallar sin älskelige måg och tjänare, vilket måste betyda, att han då var gift med Katarina Magnusdotters dotter. Ingemars och Katarinas yngre dotter, som är okänd till namnet, blev gift med Magnus Loghasson (schackrutad balk), troligen i slutet av 1370-talet. I ett brev 8/7 1432 kallas Ingemar uttryckligen morfar till deras son Bengt Magnusson.

Källa: artikeln "Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och hans arvingar" av Jan Liedgren i Svenska släktforskarförbundets årsbok 1988.

<< Startsida

Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Fredrik Åhlander