Tullförvaltaren och Riddaren August Fredrik Engstedt

Bodde från 1858 hos moderns svåger Jöns Göransson, gift med halvsystern Petronella. Han blev student i Lund 1861 (fotografi finnes) och inskriven vid Skånska nationen i Lund n.o 4991. Avlade året därpå kameralexamen. Första anställning i tullverket 1862 10/9 och tjänstgjorde huvudsakligen i Göteborg som kammarskrivaren vid Kungliga Tullverket.
Överuppsyningsman och skeppsmätare vid tullkammaren i Varberg 1871 10/2*. Tullförvaltare i Västervik 1880 22/10, samt befälhavare för tullbevakningen. Härtill kom 1886 förordnande att vara skeppsmätare.
Riddare av K.W.O (Kungliga Vasa Orden instiftat av Gustaf III 1772). Stadsfullmäktiges ordförande sina sista fem år. Ordförande i handels- och sjöfartsnämnden. Hedersledamot i sjömannaföreningen. Hans ovanliga arbetsförmåga och intresse för samhället ådagalades emellertid även på fler områden än de ovan nämnda.
Var "primus motor" då staden Västervik fyllde 450 år.

Sägs ha ändat sina dagar på ett tragiskt vis av blödande magsår, orsakat av glasskärvor från en kaffepumpa. Husan hade tillagat kaffe och slagit sönder tillbringaren. Då kaffe var dyrbart serverades likväl det "kryddade" kaffet.
Dödsorsak ulcus ventriculi intyg.78 av läkare.

"Efter att för omkring ett år tillbaka ha varit angripen af influensa, återvann E. ej tillfullo helsa och krafter, men kunde dock sköta sina många olikartade åligganden. Härtill kom nu en svår magsjukdom (magsår), som lade honom på sjukbädden, och denna sjukdom var af så svår beskaffenhet att den förut till utseendet så kraftige mannen redan en och en half vecka efter det han måste intaga sängen blef dödens byte..."

"Tullförvaltaren Engstedt åtnjöt mycket anseende inom det samhälle, där han under de senaste fjorton åren haft sin verksamhet... Under den tid jordfästningen pågick i Västervik höllos samtliga butiker vid stadens mer trafikerade gator stängda och flaggning på half stång ägde rum öfverallt i staden och i hamnen. Kistan skickades till Varberg för att nedsättas i familjegraven."

(Källor: Kugelbergs klippsamling + privata tidningsklipp)
*
Till Tullkammaren i Warberg.
I den lokal, som af Warbergs stad är upplåten till Tullbevaknings-
kontor finnes ständigt en intensiv lukt av asfalttjära, som icke allenast
är mycket obehaglig, utan rent af skadlig alldenstund jag, efter att
hafwa vistats derstädes 1 á 2 timmar, vanligtvis erhåller hufvudvärk.

Under den blidare tiden af året då 2:ne fönster oafbrutit under
hela dagen fått stå öppna, på det vinden måtte spela in och jemnt
tillföra frisk luft och då dessutom den och kakelugnsspjell esomoftast
under dagens lopp i och för samma syfte blifvit öppnade, har dock
icke ofvannämnde lukt kunnat bortjagas; då nu under hösten
och under stundande vinter nämnde ventilation åtgärder svårligen, utan
risk af förkylning, kunna verkställas, är det att förmoda, att ofvannämnde
lukt skall tilltaga och blifva outhärdlig, och då under 2 års tid och
derutöfver samma lukt fortfarit att existera derstädes, kan annan
rimligtvis icke antaga att densamma med det snaraste skall för-
svinna, utan är det antagligt att, om ingenting åtgöres, skall densam-
ma ännu i åratal fortfara.

Efter att hafva rådfrågat min läkare, Medicine Doctor
Herr E.R. Brunstedt, som på stället gjort sig underkunnig om för-
hållandet och som förklarat att nämnde lukt, som i hög grad förfinner
derstädes, är skadlig för halsen, får jag ödmjukast anhålla, att genom
Tullkammaren blir utverkadt, att den asfaltpapp, som åstadkomma
lukten och som är inlaggd under golfvet till Tullbevakningskontoret
blir borttagen och annan luktfri papp derstädes inlaggd i stället.

I sammanhang härmed torde kanske ej vara ur vägen
att erinra det de möbler, som af staden öfverlemnats till Tullb-
vakningskontoret härstädes nemligen 1 soffa och 4 stolar äro nedsuttna
och hafva öfvertyget till en del uppslitet, hvarför en reparation af
nämnde möbler, på det de ej må förfalle, torde vara af nöden.