Ärkebiskop, Hovpredikant, Teol.Dr Olof Swebilius

Alf Henriksson Svensk Historia II sid: 1038: Swebilius katekes anses vara ett mästerverk i sitt slag och höll sig levande länge; som skolbok användes den oförändrad ett gott stycke in på 1800-talet. den rättrogne kyrkoherden Arvid August Afzelius, författare till Svenska Folkets SagoHäfder, yttrar sig då med djupaste veneration om den och gläder sig öve att Karl XI hade en så utmärkt konfirmationslärare. "Det var en oskattbar lycka för det Swenska folket, att den unga Konungen fick under handledning af en så erfaren, upplyst och kraftfull man afsluta sina läroår, och af Doktor Swebili kateches kunna vi inhemta, hurur enfaldig och ren, såsom allenast ur Bibelns heliga källor hemtad, den lärdom var, som han ingjöt i den unga Konungens förstånd och hjerta".
Magister i Uppsala 1649. rector Scholae i Calmar 1656. Teologie lektor och slottspredikant därstädes 1658. Kyrkoherde i Ljungby 1663. Hovpredikant hos Kung karl XI 1668. Överhovpredikant och kyrkoherde i storkyrkan i stockholm 1671 och tillika kyrkoherde i Solna 1672. Teologie doktor 1675. Biskop i Linköping 1678. ärkebiskop 1681. Död den 29 juni 1700 i Uppsala och begraven i domkyrkan där han och hans hustru gravsten blev lagd och ett vackert epitaphium blef uppsatt. Han förbättrade Handboken och Psalmboken samt utgav en förklaring över Luthers Cateches, vilken belv af kungen påbjuden till allmänt begagnade. Han begrov den kungliga prinsarna Carl Gustaf, Gustaf och Ulric 1685. Pzaltzgreven Adolph Johan och hans gemål 1690. Drottning Ulrica Elenora 1693 och Kung Carl XI 1697. krönte kung Carl XII samma år samt e slutligen prinsessan Hedvig Sophia med hertig Fredric IV af Holstein-Gottorp 1698. Fick hyclkebo 1/2 i Arby sn 1674 23/7 i Norrköpingsbeslutsdonationer och Råby 1, och Sundtorp 1 1/4 1676 7/4
Fil mag i Uppsala 1649, utnämndes till korrektor i Kalmar 1652 men valde istället att följa ungdomarna, tillika grevarna Nils, Clas och Johan Gyllenstierna som deras informator på en studieresa till Tyskland, Italien, Frankrike och Holland mellan åren1651-1656 under denna resa studerade han särskilt i Strasbourg och Paris bl a juridik. Efter hemkomsten 1656 blev han Rektor i Kalmar. därefter Lektor i Teologi och slotts pastor i Kalmar 1658, Kyrkoherde i Ljungby 1663, var sedan Kyrkoherde i Solna fram till 1668 då han utsågs till hovpredikant hos Karl den XI. Överhovpredikant och Karl XI:s biktfar 1671. Pastor primarius vid Stockholms Storkyka samma år. Teologie doktor 1675, Biskop i Linköping 1678- 1681 då Olof blev Ärkebiskop. Olaus var i besittning av Karl XI:s synnerliga förtroende vilket han vunnit som dennes lärare i teologi, Swebilius som i konservativ anda tog del i Karl XI:s kyrkliga organisationsarbete, han var en duglig och värdig målsman för kyrkan, inlade stora förtjänster om 1686 års kyrkolag liksom om den spegelska katekesen vilken han omarbetade på två månader så att den godkändes av riksdagen 1689 och av konungen så påbjöds som norm för kyrkans undervisning att alla församlingsbor nu skulle lära sig att läsa för att -som kungen skrev i kyrkoordningen- " med egna ögon kunna se vad gud i sitt heliga ord bjuder och befaller" Swebilius katekes " en enfaldig förklaring över Dr Martin Luthers lilla katekes blev under mer än ett århundrade ( fram till 1810) bestämmande för barnundervisningen i Sverige. den ansågs vara ett mästerverk i sitt slag, Den rättrogne kyrkoherden Arvid August Afzelius, författare till sv folkets sagohäfder, yttrar sig då med djupaste veneration om den och gläder sig över att Karl XI hade en så utmärkt konfirmationslärare. " Det var en oskattbar lycka för det svenska folket, att den unga kungen fick under handledning av en så erfaren, upplyst och kraftfull man avsluta sina läroår och av Dr Swebilius katekes kunna vi inhämta, huruvida enfaldig och ren såsom allenast ur bibelns heliga källor hämtad, den lärdom var som han ingjöt i den unga konungens förstånd och hjärta" Olof Förbättrade även handboken och psalmboken. Han begrov de kungliga prinsarna Carl Gustaf, Gustaf och Ulric 1685, Pzaltzgreven Adolph Johan och hans gemål 1690, Drottning Ulrica Eleonora 1693. Den 5 april 1697 dog Karl XI endast 41 år, när kungens lekamen den 24 november gravsattes i Riddarholmskyrkan talade Ärkebiskopen Olof Swebilius vid graven, han erinrade om Konungens tålamod under lidandet och hur hans himmelska längtan växtem ju närmre döds stunden nalkades. Den 11 dec 1697 kungjordes allmänt genom en kunglig härold med pukor och trumpeter och kungliga majestäts befallning ständerna till känna given det de på föresatt tid, ort och ställe skulle infinna sig, nämligen den 13 dec till hyllningssedens avläggande och 14 dec till kungliga smörjelseaktens bevistande. Till underdånigst följe därav infann sig ca kl 11 på hyllningsdagen allra först allmogens och sedan borgerskapets fullmäktige, därefter prästerskapets och sist ridderskapets och uppå kungliga residenshusets övre borggård intagandes vart och ett stånd det dem tillordnade rum och ställe. Härolden utropade : I goden män av prästerskapet görer kunglig majestät eder ed, De avlade då eden inför konungen Karl XII med uppsträckt finger enhälligt. Vidare utropade på lika sätt härolden till dem av borgarståndet och allra sist bönderna att göra likaledes. När ederna var avlagda förunte kungen dem alla den nåden att kyssa sin kungliga hand. Därpå steg först alla kungliga råden upp till den kungliga tronen och sedan de njutit densamma nåden trädde lantmarskalken Baron Nils Gripenhjelm och så vidare efter matrikeln samtlige riddarskapet och adeln, efter dessa följde strax Ärkebiskopen Dr Olaus Swebilius med samtliga prästerskapet, sedan Borgmästaren Holmström med borgerskapet och sist böndernas talesman med bönderna. På självaste smörjelsedagen vid Karl XII:s kröning den 14 december. När kungen steg av sin häst vid kyrkdörren mötte Ärkebiskopen med de övriga biskoparna stående på bägge sidorna om kyrkdörren. Biskopen i Linköping Haquin Spegel trädde fram och sa: Välsignad vare han som kommer i herrens namn ! Varpå alla biskoparna trädde fram näst före övermarskalken allt in i högkoret och ställde sig på bägge sidor om altaret, men Ärkebiskopen stannade mitt för altaret med smörjelsehornet i handen. Haquin Spegel trädde upp i prediks stolen och gjorde en härlig och grundlig predikan. När kungen därefter trädde fram till altaret lade han spiran och även strax den kungliga kronan på en därför framställd och med hyende betäckt pall. Då tog ärkebiskopan smörjelsehornet och därav smorde kunglig majestät i ännet ( pannan) och på bägge handlederna ( medan kungen stod på knä ) sägandes " Den allsmäktige evige gud give sin helige ande, som är den rätta glädjones olja uti eder själ, huvud, sinne, händer och uppsåt igenom vilkens gåva i måge styra land och rike att det må lända gud till pris och ära, rätt och rättvisa till styrka, land och folk till godo." 1698 sammane han Prinsessan Hedvig Sophia med Hertig Fredric IV af Holstein-Gottorp. Olof dog den 29 juni 1700 i Uppsala och blev begraven i Domkyrkan där han och hans hustrus gravsten blev lagd och ett vackert epitaphium blev uppsatt.