Sveakung 640 - 655. Son till Bröt-Anund. Den siste sveakonungen av Skilfingaätten (Yngre Ynglingaätten). Han uppfostrades av Svipdag blinde som påstås ha givit honom ett varghjärta att äta, vilket sedan skulle förklara varför Ingjald blev så grym. På sin fars gravöl svor Ingjald att han skulle vidga riket åt alla håll. Det gjorde han genom att bjuda in sju underlydande kungar av vilka sex kom. Alla blev innebrända i "Sjukungarssalen" i G:a Uppsala. Offren var: kung Algöt (Ingkalds svärfar), kung Yngvar från Fjärdhundraland samt dennes två söner Agnar och Alf, kung Spersnjall från Närke och kung Sigverk från Attundaland. Ingjald lade deras riken direkt under sig och deras män, som nu saknade ledare, följde honom direkt. Kung Granmar av Södermanland hade inte kommit till det makabra gästabudet och därför red nu kung Ingjald och hans män ner och anföll honom och även han innebrändes. Gift med Göthild, dotter till kung Algöt av Västergötland (denne var i sin tur son till kung Götrik den milde av Västergötland som var son till kung Götrik av Västergötland) . Göthilds mor hette Ålof och var dotter till kung Olav den synske av Närke. Deras dotter Åsa var lika grym som sin far. Hon gifte sig med kung Gudröd av Skåne och övertalade honom att dräpa sin bror Halvdan Snälle. Straxt därefter lät hon även mörda sin man Gudröd. Men halvdan Snälle hade en son, Ivar Vidfamne (se nedan), som med en stark flotta överföll kung Ingjald och hans dotter Åsa på Räninge kungsgård. Både far och dotter brändes inne. Enligt tradition höglagd i Ingjaldshögen vid Rällinge på Fogdön i Mälaren, men den graven har visat sig varaalldeles för ung. Troligen ligger han i den sk Uppsa kulle i Rönöbygden. Efter Ingljald Illråde upphörde kungamakten att gå från far till son inom Ynglingaätten. Ingjald hade även en son, Olof Trätälja, som blev kung av Värmland och sedan gav upphov till den norska grenen av Ynglingaätten som Harald Hårfager, norska rikets enare, sex generationer senare tillhörde. (Källa: Utbildningsradion, Skaraborg) |