Peder (Jönsson) Lilliesparre

Till Böjeryd i Gryteryds socken i Jönköpings län. Har ej påträffats i medeltida handlingar, men är möjligen den släktmedlem, som (enligt ett kungligt brev av år 1530) några år före Karl Knutssons räfst 1454 till alla kyrkor i Västbo donerade Övra Böjeryd i nämnda socken "att köpa vin med". Adliga ätten HÅRD AF SEGERSTAD Ättens äldre genealogi företer åtskilliga dunkla punkter. Enligt 1500-talets och det tidigare 1600-talets släktböcker skulle de från bröderna Peder Hård till Segerstad och Bengt Hård utgrenade ätterna Hård, sedermera benämnda Hård af Segerstad och Hård af Torestorp, ha samma härstamning som den äldre liljesparre-ätten (sparre med tre liljor), vars mest betydande medlemmar var riksrådet Bengt Abjörnsson till Händelö, död 1519 eller 1520, och dennes son riksrådet, artium magister Ture Bengtsson till Händelö, död 1524. Det för Hård-och liljesparreätterna gemensamma stamträdet betecknas i dessa äldre släktböcker av de släktleden Jöns, Erland Jönsson och Jöns Erlandsson, vilka skulle ha varit bosatta i "Näsjö", varmed sannolikt avses Nässja i Södra Unnaryds socken, Västbo härad i Jönköpings län; av den sistnämndes söner skulle Peder Jönsson till Böjeryd i Gryteryds socken av samma härad vara stamfader för de introducerade Hård-ätterna, medan en annan av Jöns Erlandssons i släktböckerna upptagna söner, Abjörn Jönsson, skulle vara fader till ovannämnda Bengt Abjörnsson och stamfader för äldre liljesparre-ätten. Denna släktledning får kanske anses ha ett visst stöd i den omständigheten, att sistnämnda ätt i likhet med Hård-ätterna verkligen synes leda sitt ursprung från Västbo härad i Småland, men i huvudsak kan dess riktighet ej kontrolleras, och anmärkas bör, att ingen av de enligt släktböckerna för Hård-och liljesparre-ätterna gemensamma anfäderna (Jöns, Erland Jönsson och Jöns Erlandsson) kunnat påträffas i någon samtidig urkund; detsamma gäller för övrigt även om Peder Jönssontill Böjeryd (och om Jöns Pedersson). -En annan svårighet vid släktutredningen ligger i vapenbildens förändringar. Vaste Jönsson förde sparren, men om honom gäller, att det enbart är släktböckernas givetvis rätt osäkra auktoritet som han här blivit hänförd till ätten. Betydelsefullare är därför, att Peder Hård till Segerstad bevisligen hade två korslagda färlor till sköldemärke. Icke heller han förde sålunda det vapen, som från 1500-talets senare hälft varit gemensamt för hans och hans broder Bengts ättlingar, nämnligen oxhuvudet, och det kan i själva verket icke för närvarande utredas, under vilka omständigheter detta kommit att bli släktvapnet. -Vad släktnamnet beträffar, leder det sitt ursprung från Olof Pederssons giftermål med Gunnil Laurensdotter Hård (sparre) och upptogs från den sistnämndas släkt av hennes och Olof Pederssons son, den ovannämnde Peder Hård, men blev först mot slutet av 1500-talet mera allmänt brukat av ättemedlemmarna. -Vid riddarhusinstitutionens tillkomst introducerades de båda släktgrenar, som sedan blivit benämnda Hård af Segerstad och Hård af Torestorp, under gemensamt nummer (26) i svenneklassen. Emellertid blev Segerstadsgrenen representerad av Carl Hård, 1650 4/10 uppflyttad i riddarklassen, vilket fick till följd att de båda ättegrenarna fick olika nummer: 17 resp. 60. Segerstadsgrenens upphöjelse år 1650 berodde på att dess stamfader Peder Hård till Segerstad med orätt förmenades ha varit identisk med riddaren och riksrådet Peder Hård till Häringe, Gustaf Vasas bekante förtroendeman, under det att verkliga förhållandet är, att riksrådet Peder Hård var Peder Hårds till Segerstad systerson och på fädernet tillhörde en annan ätt, som torde ha utslocknat på manssidan med riksrådets son Bengt Hård, dog i Spanien vid 1560-talets mitt.
Ovanstående utredning grundar sig i väsentliga delar på hovrättsnotarien Erik Hårds af Segerstad ännu otryckta uppsats "Till ätten Hårds äldre genealogi".