Maria Olsson

Brev till Maria Olsson vid underrättelsen om hennes förlovning:
"/Nu är det maj och solljus i ditt sinne.
Ditt hjertas vårbrodd sprungit upp till knopp.
Och känslors fjärilar svärmar glatt derinne
Och tankens fåglar jubla: Tro och hopp./
/Så skönt som nu har aldrig ens naturen
För dina blickar vecklat ut sin prakt.
Du tycker dig på lätta vingar buren.
Högt öfver jorden upp till stjernors trakt./
/Lycksalig du som än har tid att drömma.
Lycksalig du som ännu hoppas får!
O, må du aldrig bedja att få glömma.
Ditt sköna Eden i din kärleks vår!/
/Ack nej, Maria, ej alla blommor frysa.
I livet kort, de bästa blifva qvar.
Och tusende stjernor än på fästet lysa.
Om än det synts som mången slocknat har./
/Likt Arons staf min känsla åter grönskar.
En smula upp då hjertat blifvit varmt.
Men att på vers uppräkna vad jag önskar
Åt dig Maria, är språket alltför armt./
/Du nogsamt vet, jag stränger ej min lyra.
Till ömma qväden -jag är gammal ju
- Jag tror du fruktat smått mitt skämt det yra.
Om sjelf du sagt, vad kortet säger nu.
/ Med helga känslor jag dock aldrig skalkas.
På något godt jag ännu barnsligt tror.
-Jag sluta får, Jag känner skämtet nalkas
- Gud signe dig och hälsa Annamor!
/ Ave
(Okänd diktare)