Per (Peder) (Månsson) Utter till Navsta

Till Navsta i Torsvi socken, Uppsala län, som han fick i livstidsförläning före 1592 och å vilket han erhöll ärftligt frälse 1611-02-26, Kolstad i Risinge socken, Östergötlands län, som han erhöll i förläning av hertig Johan 1613-10-19, samt Hult i Kvillinge socken och Uttersberg i Krokeks socken (båda i Ög.). Född 1566-09-19 i Stockholm. Tjänstgjorde i k. kansliet med säkerhet från 1584 (måhända tidigare) till 1588 som biträde hos Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna. Kvarstod sedermera i kansliet till 1593-11-00. Förföljd av hertig Carl såsom misstänkt för sympatier för konung Sigismund, men höll sig dold på landet. Benådad på konungens dödsbädd 1611. I hertig Johans av Östergötland tjänst som kammarråd. Återinträdde efter dennes död i mars 1618 i k. kansliet. Arkivsekreterare hösten s. å. [3]. Död 1623-09-23 av pesten, innan det adelsbrev, varpå han fått konung Gustaf II Adolfs löfte, hann uppsättas, begraven i Risinge kyrka. Han är den bekante arkivmannen och genealogen, vars största arbete äro de i handskrift i riksarkivet befintliga Collectanea genealogica. 'Om honom berättas, att han i moderlivet tyckts gråta samt att han i barnaåren, under det han med sina bröder lögade sig i en sjö, nedfallit till botten, där han först skall på tredje dagen med en båtshake, den han grep fast uti, blivit upphämtad och varit vid liv, emedan en väderblåsa satt sig omkring huvudet på honom. Han måste efter konung Sigismunds nederlag vid Stångebro hålla sig undan, under det han med mycken iver efterslogs av hertig Carl, som lät utgå lysning om hans fasttagande mot belöning och gömdes då av en vän, en präst på landet, först i hans nattstugukammare och sedan, efter det en piga där velat bryta sig in för att stjäla, i ett skåp i sakristian, där prästen och hans hustru ensamma gåvo honom mat, men där han likväl blev efter några års förlopp upptäckt av klockaren, som en natt märkte, att det brann ljus i sakristian samt lät gripa honom och föra honom till konung Carl IX. Insattes av denne i ett svårt, tvåårigt fängelse på Nyköpings slott, under det rannsakningen försiggick. Blev därefter av konungen, som glömt hans namn och kallade honom den Gamla Grå, framkallad och fick nåd. Bodde sedan på sin egendom Uttersberg, till dess han åter för sin redlighet och skicklighet blev inkallad i tjänst.’ Gift 1:o 1589 med Margareta Andersdotter, död 1611-07-18 på Kolstad samt begraven i Norrköping, dotter av kyrkoherden i Västeråkers pastorat av Uppsala ärkestift Andreas Erici och Catharina Olofsdotter. Gift 2:o 1613-07-11 i Stockholm, Nikolai förs.4 med Birgitta Simonsdotter i hennes 2:a gifte, som levde änka 1631 (gift 1:o med Jakob Long).
Källa: Riddarhusets genealogi

Arkivman o genealog; Den första innehavaren av det ämbete som arkivsekreterare i Riksarkivet som inrättades i enlighet med 1618 års kansliordning och är föregångare till dagens riksarkivarietjänst.
Peder Månsson tjänstgjorde i det kungliga kansliet med säkerhet från 1584 (ev tidigare) till 1588 som biträde åt Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna, och kvarstod sedermera till nov. 1593 i kansliet. Misstänkt för sympatier för Sigismund, förföljdes han av hertig Karl, men lyckades hålla sig dold på landet. På dennes dödsbädd benådades Utter.
I hertig Johans av Östergötland tjänst blev han kammarråd, men återinträdde 1618 i kungliga kansliet och blev arkivsekreterare. Arkivalierna hade under den föregående tidens vanvård råkat i stor oordning. Utters främsta uppgift blev att skrida till ett målmedvetet ordningsarbete, för vilket han 1618 uppgjorde ett program, som följdes även av hans efterträdare. Handlingarna skulle ordnas efter konungarnas regeringstid, därinom kronologiskt och efter vissa grupper, till exempel svenska, finska, danska handlingar, riksdagshandlingar, bergshandlingar. Utter sökte genomföra dessa principer, men ett mera omfattande ordningsarbete hindrades dock under hans tid av vidriga lokalförhållanden. Utredningsarbeten, såsom om förhållandet mellan Sverige och Danmark före kriget 1611-1613 eller om adelsprivilegierna, anförtroddes åt honom.
I likhet med sin företrädare Rasmus Ludvigsson, som han överträffade i kritik, var Utter en framstående genealog. Hans största genealogiska arbete är det i handskrift i Riksarkivet befintliga Collectanea genealogica (över 300 blad i folio). Arbetet är ingalunda avslutat, utan torde snarast få betraktas som materialsamling. Utter skrev dessutom en släktbok över Johan III:s förfäder; även Christer Gabrielsson Oxenstiernas släktbok är avfattad av honom.
Peder Månssons vapenbok, som länge ansågs som förkommen, emedan den gick under felaktig benämning, finns i Uppsala universitetsbibliotek. I tryck utgav Utter Arftafla therutaf man hafver till at see, huru man åtskilljer baakarf, sydearf och brystarff (1621). Av Sven Lagerbring trycktes två brev av Utter i genealogiska frågor i företalet till Svea rikes historia (II, 1773), trenne ämbetsmemorial har tryckts i "Meddel. från Sv. Riksarkivet" (1877, 1880). Ett antal brev av Utter till Axel Oxenstierna förvaras i Oxenstiernska samlingen i Riksarkivet.

Avled av pesten