Birgitta (Heliga Birgitta) Birgersdotter

Finsta gård är idag ruiner, men stenkumlet, "bönegrottan" (tillverkad på 1900-talet) är alltid öppen för besökare och bön. Här hade Birgitta sina första uppenbarelser. I närheten av Finsta ligger Skederids kyrka från 1200-talet - Birgittas barndomskyrka.

Vid sju års ålder berättade Birgitta för mostern,
Katarina Bengtsdotter, hur hon i en syn sett en vacker fru i strålande
kläder, som erbjöd henne en krona av guld. När Birgitta nickade jakande,
satte damen kronan på hennes huvud. Ungefär tre år senare hade hon en dröm,
som inpräglades djupt i hennes sinne. Hon såg den Korsfäste lida svårt på
korset, och då hon frågade vem som gjort Herren detta onda, mottog hon
svaret: "Det har de gjort, som föraktar mig och ringaktar min kärlek."

Efter moderns död sändes Birgitta till mostern Katarina, som "födde och
fostrade henne". Katarina Bengtsdotter var gift med drotsen Knut Jonsson,
och det tycks ha varit ett varmt kristet hem med en stor barnaskara. En av
kusinerna var klerk och blev senare kanik i Linköping, och möjligen var det
han som lärde Birgitta att läsa och skriva.

Den unga Birgitta ville viga sitt liv åt en klosterkallelse. Men fadern hade redan
beslutat annorlunda: de båda döttrarna Birgitta och Katarina skulle
samtidigt giftas bort med bröderna Ulf och Magnus Gudmarsson, som var söner
till hans nära vän och frände, riksrådet Gudmar Magnusson. År 1316 vigdes
Birgitta ­ endast 13 år gammal ­ med sin fem år äldre make Ulf, en rik och
förnäm ädling, som av allt att döma gjort tjänst som väpnare hos hertig
Valdemar, som senare skulle gå i faderns fotspår och bli riddare, lagman och
riksråd. Det unga paret förlänades gården Ulvåsa, naturskönt belägen vid
sjön Borens strand i Östergötland, och i kanonisationsakterna kallas
Birgittas make i allmänhet Ulf av Ulvåsa.
När Birgitta giftes bort var hennes längtan efter klosterlivet så stark att
hon hellre velat dö än gå i brudstol. Dottern Katarina nämner detta i
samband med kanonisationsprocessen. Hon tycks ha erhållit makens medgivande,
så att paret under de första åren levde i sexuell avhållsamhet, men sedan
kom barnafödslarna i tät följd. Första barnet var dottern Märtha, född
troligen år 1319, och vid tiden för dennas äktenskap med den förhatlige
Sigvid Ribbing, av Birgitta kallad "rövaren",