Khde, Fil.Dr. Bror, Thure Brorström

Gift tre gånger och 17 barn. Thure står omnämnd i ett brev 1885 och är då gammal och skröplig.
Tredje giftet var 1872-10-11 med Rebecka Lovisa Grundström, född 1844.
-----
"Aunt Emma, still beautiful, was a gentle and handy woman. Her husband (Thure Brorström) somewhat stout and big. He liked to joke with us and was very sociable"
"Memories from Helsingborg" by Sigfrid Wieselgren

Lunds Stifts Herdaminne, Västra Karup och Hov, pages 386-389 13.
BROR THURE BRORSTRÖM Domk försl 1859 24/8: l) hovpred, kh C O Angeldorff, 2) e o bibl-amanuensen, mag A Bruzelius, 3) prosten B T B. Val s å 4/12: 1)0,2)4,3)37. Kungl fulim 186027/1: 3). B T B var f i Karlskrona Stadsförs 1807 1/11, son till sedermera kh i Borrby prosten Thure Petrus B och Beata Christina Hultman.(1)
Efter enskild undervisning student i Lund 1822 2/10 (Sk nat 9/10) prv 1830 20/6, alltså före uppnådd lagstadgad ålder av 23 år, miss till Borrby, disp pr gr 1832, fil mag juni s å, missiv till Karlshamn 1833, till Västerstad 1837 och till Fulltofta 1839, prb-km i Husie 1843 1/5, kh i Everlöv och Slimminge 1847 25/6, tilitr 1850 1/5, prost 1853 25/5, kh i V Karup 1860 27/1, inst s å 20/5, filjubeldr 1883 31/5, död i V Karup 1886 12/2.
I efterlämnade handskrivna levnadsminnen(2) har B T B skildrat sin barndom och uppväxttid, studietiden i Lund och bl a tjänstgöringen i Karlshamn, Västerstad och Fulltofta. Från åren i Karlshamn har han bl a berättat om förhållandena under den 1834 utbrutna koleraepidemien. Prästfamiljen bodde ute i Asarum, men B T B skickades in till staden för att tjänstgöra där.
"Det blev en arbetsam tid", skriver han. "Dagar och nätter var jag hos kolerasjuka... Varje morgon och afton kl 6 skulle jag vara på pestkyrkogården utanför staden för att jordfasta lik. De lades i långa, djupa gravar, kista vid kista. En dag jordfäste jag 15 lik, och en annan dag var jag hos 11 kolerasjuka, innan jag ännu smakat en bit mat... Efter en tid utbröt koleran i Asarum, och jag måste bege mig dit. Den första, som föll offer för farsoten, var en hustru. Hon insjuknade och bars ut ur kyrkan, under det jag talade från predikstolen... I Asarum måste jag tjänstgöra både som präst och läkare, och hade då nytta av mitt umgänge med koleraläkarna i Karlshamn." Sammanfattningsvis skriver han: "Jag kan här ej underlåta nämna, att under hela denna tid, då jag dag och natt stod i beröring med kolerasjuka, jag visserligen en dag låg till sängs, uttröttad av ansträngning och nattvak, men att Gud bevisade mig den nåd att jag aldrig hade minsta känning av kolera. Denna tid av sex veckor är den enda i min levnad, då jag brukat brännvin. Jag tog ett litet glas varje morgon, då jag gick att jordfasta lik. Jag gjorde detta på inrådan av dåvarande stadsläkaren Kiborius." Från tiden i Västerstad berättar B T B om den av Peter Wieselgren där påbörjade verksamheten för nykterhetens befrämjande och om de varje vecka hållna kyrkoråds-sammanträdena, "där förmaningar gåvos och anmälda, genom supande oordningar med ord, stundom skarpa som spjut och naglar bestraffades, och när intet annat hjälpte, sändes drinkaren till kansliförhör i Malmö."(3) Han omtalar också, att han här första gången predikade ex tempore, och att han därefter inte på tolv år skrev någon predikan med undantag av provpredikningar. Han skriver: "l V måste jag alltid vara beredd, ty det hände att jag blev tillsagd att predika först då när på söndagsmorgonen hästarna stodo för dörren." I Västerstad sammanträffade han med C J L Almqvist, som en gång förrättade gudstjänsten där men gav intrycket av att ej vara "synnerligen hemmastadd i sitt prästerliga ämbete" och höll en predikan, som "varade ej över 15 minuter, varmed Wieselgren blev högst missbelåten".
Här mötte han redan under de första dagarna sin blivande maka, en yngre syster till Wieselgrens hustru. Under förberedelserna till pastoralexamen 1838 bytte B T B tjänstgöring med J C Eckerbom och blev adjunkt i Knästorp. Han kunde då bo i Lund och hämtas där på lördagsaftnarna för att predika på söndagarna. B T B hade uppenbarligen velat stanna i Västerstad och lär ha haft förhoppning om att bli Wieselgrens efterträdare, om denne fick en väntad utnämning till Skatelöv i sin hembygd. I stället fick han missiv som v pastor i Fulltofta 1839. Här mötte honom krävande arbetsuppgifter med hänsyn till de kaotiska förhållanden, som förorsakats av kyrkoherden Samuel Lyckbergs leverne.(4) Prästgården hade övergivits av prästfamiljen, som tagit sin tillflykt till en torpstuga i Häggenäs by, och B T B fick ackordera med arrendatorn om mathållningen. Så småningom lyckades han få till stånd så pass ordning, att kh och hans anförvanter kunde återvända och kh:s mor stå för köksbestyren, under det att B T B fick svara för alla inköp för inflytande jura stolas. Vid inventeringen befanns allting vara i oordning, och B T B blev av häradsprosten ombedd att göra sitt bästa "för att uppsöka och i ordning bringa, vad som kunde tillrättaskaffas av böcker och handlingar, som hörde till pastoratets expediten". Under fyra år höll han ut "i detta bedrövliga hus, där det söps, svors och grälades, ja, t o m uppstod slagsmål mellan S L och hans mor, som kunde ligga på golvet och draga varandra i håret". Km-tjänsten i Husie sökte B T B på inrådan av Wieselgren, och när han tillskrev innehavaren av prebendet, professor J H Thomander, erhöll han till svar: "Jag har till 28 sökande sagt nej, till den 29:e säger jag ja." Thomanders nära vänskap med Wieselgren har säkerligen spelat in härvidlag. I samband med tillträdet till denna tjänst ingick han nu även äktenskap 1843 20/7. I Husie stannade han till 1850, då han tillträdde kyrkoherdetjänsten i Everlöv och Slimminge för att tio år senare erhålla transport till V Karup, vilket pastorat han tillträdde samma år. Här verkade han till sin död 1886 12/2. Från tiden i V Karup är nästan inget bekant. l sin korta minnesteckning anför O Kleberg: "Frimodig och orädd, var han på ett ovanligt sätt fullkomligt likgiltig för det obehag han kunde ådraga sig genom fullgörandet af hvad han ansåg som sin pligt".(5) Och själv slutar B T B sina minnen, som är daterade 1878 9/3 på följande sätt: "Då jag ser tillbaka på min långa skiftesrika levnad, visar det sig, att jag genomgått flera svåra prövningar, dock har Gud i sin barmhärtighet uppehållit mig allt intill denna dag. Jag böjer mitt hjärta i ödmjukhet inför Herren och säger med Jakob: 'jag är alltför ringa till den barmhärtighet och trohet, som du med mig gjort haver!' "

To Thure Brorström from Petrus Wieselgren regarding Emma's death - Göteborg 31 October 1857.

Dear Thure!
Is it possible? Did you not write in a dream? Is Emma resting in the ground? Our flower suddenly doomed! It is like lightning from a cloud free sky. How did it happen! Is Emma resting in the ground, just recently as delicate as snow with a skin of rose and lily? Is she resting under the snow? Oh, the nine children motherless around their father, who is gloomy from sorrow and fear, remembering what Emma was to him, to the children and in the circle of friends. But God decides the parting and we are to be at peace with the Creator. Although when the Creator gave us the tear, did we know the use we would have for it. Maybe you have no tears, sad widower. Mathilda's flood of tears I wish you. It would do you some good. The five children around her crowded, sometimes with tears and sometimes with comfort and consolation because their mother and father had passed away. Emma talked about her mother's sister's faith and love and peace given those in time of death through their faith. Little Magnus looks up with tears in his eyes and asks, cry no more. All are hoping that Aunt Jesus watches. Ah, do not cry without hope, but lift the dry eyes toward Life's Lord.
Ah, I remember the beautiful child, all love, all happiness. Remembering the young maiden, among a hundred the most pleasing to the eye. Remembering your beautiful bride, where the soul was the most beautiful and the eyes generated light. Oh, memories floating by. Here patience is required. Memories are, however, worth hiding. I will remember her faith, her prayer, and her love of God's word. What she learned in God's House, how well she taught the children, inspired by God's light. How hot her heart was, never lukewarm and never cold. Now the heart lies in the earth. Oh, what is life here. When it was at its best, it was insecure and full of problems. No, it was much else too, it was happiness, love between siblings and summer days. Thank you for all happy memories you have enriched us with, Dear Emma, you are gone. The children gathering around father's knees will not forget you. For the young ones, as they grow, about you we will tell them, and they will be sitting very still.
If only we were closer neighbors, but in prayer we will be together in God's shelter, feeling the same peace. May we, therefore, ask for peace as our dear Emma used to have. Jesus our sorrows carried, not just our sins. Go away hopeless sorrow! May in faith we sing happily: God is our steadfast fort! _______________