Nämnes bland det rusttjänstskyldiga frälset i Småland 1529. Fogde över Alvastra kloster och dess landbor 1535-37 och tillika Dals härad och på Visingsö 1536. Fogde i Östra och Uppvidinge härader 1542-1544 samt i Tuna län 1549-1522. Ryttmästare för Kalmar läns ryttare 1514 och ännu 1559, då han blev överste (general). Fullm. att vara befallningsman över knektarna i en del av Småland 1549. Begick dråp på Hans Nilsson. Fogde i Handbörd 1553-54 och tillika i Uppvidinge 1555-56. Häradshövding i Uppvidinge och Asbolands härader 1559-62. Erhöll lejdebrev 59 för att han kommit i skada för Nils Eskilsson. Fogde i N. Vedbo 61-63. Underskrev trohetsförsäkran till konung Erik 1561. Mönstrade under nordiska sjuårskriget det småländska bondeuppbådet och andra trupper 1562 och 63 och var hövidsman för dessa ännu 1566. Bisittare i konung Erik XiV nämnd 1564 och 1565. Anmodades 1569 att inställa sig till kröningsriksdagen men misstänktes sedan för förrädiska stämplingar till förmån för den avsatta konung Erik och häktades s.å. i aug samt skickades med sina båda söner till Finland. Erhöll dock Kjulo fjärding därstädes i förläning och användes åter 1571 vid mönstringar i Småland.Genom köpebrev 1562-08-07 köpte han av Lars Mattsson Kafle dennes mödernegods,
två gårdar i Gredelby i Knivsta socken, en gård i Berga i Seminghundra härad och en gård i
Runtuna kyrkoby i Södermanland; 1565-12-18 igenbekom han Stora Hultrum i Vireda socken,
som hans farfars bror Bengt Haraldsson testamenterat till Vadstena kloster;
1569-01-07 erhöll i donation av konung Johan nio klostergods i Dädesjö socken.
Begraven i Näshults kyrka där hans gravsten finnes
"Han var typen för en viss grupp av tidens småfrälse, en duktig krigsman, hänsynslös godsförvärvare och stor våldsverkare. Om hans lagliga och olagliga godsförvärv voro berättelserna många och ännu i början av 1600-talet sökte bönderna i Småland att få hans köp att återgå".
"The Wars against Scania during the years 1276-1658 covers a period of about four hundred years. During this period almost every generation in Scania was forced to live with the horrors of war in the form of wave after wave of merciless invasions flowing in over the land. The Scanians had to defend themselves against Swedish invaders on no less than 34 separate occasions:
1564 against the Swedish Commandant Nils Persson Silversparre who, in January, scorched and plundered an area stretching from Göinge in the eastern part of Skåne through the most part of Blekinge without meeting any other resistance than small groups of local resistance partisans."