Ottar var kung över svearna i början av 500-talet. Man har gissat att hans regeringstid sträckte sig mellan år 520-535 efter Kristus. Han är mest känd för att ha stupat i Vendel i Uppland. Närmare bestämt ska han ha dräpts av två danska jarlar från Själland. Anledningen till detta var att danskarna med våld flyttat in i kungsgården Huseby. Ottar försökte med sina män kasta ut inkräktarna, men i den följande bataljen stupade så gott som alla svearna. Senare hämnades hans son Adils faderns död genom att anfalla Själland. Det sägs att en av gravarna som hittats i Vendel ska tillhöra Ottar Vendelkråka. Just namnet "vendelkråka" lär vara ett uttryck som använts om invånarna i Vendel. Son till Kung Egil Aunsson 'Tunnadolg' av Ynglingaätten i Svitjod, som dödades av en oxe i Svitjod 515 och höglades i Uppsala; barn: Adils 'den mäktige' av Uppsala. Mellan småkungarna Egil och Adils regeras svearna av en monark som står omnämnd i båda källorna; Beowulfkvädet benämner honom Ohthere och Snorri kallar honom Ottar med tillnamnet Vendelkråka. Dennes historiska existens anses därmed bevisad; han är den förste svenske konung varom allvarliga historieforskare vågar säga detta. (Källor: En nordisk kronologi, Alf Henriksson och Bra Böckers Förlag 1985) Höglagd i Vendel, i den sk Ottarshögen. |