Biskop, Prof. Carl Papke

Khde i Stävie och Lackalänga 1729 28/3 (Carlquist 4:348), prv 1729 19/5 (Alb. ordin.). Prof. i teoretisk filosofi 1731 23/2 (kungl. br., LUA), kungl. fullm. som 3:e teol. prof. med preb?pastoratet Stångby och Vallkärra 1731 22/9 (Carlquist 4:393), 2:e teol. prof. med Uppåkra och Flackarp som preb.?pastorat 1732 (jfr kansl. br. 1732 10/10; ej 1733 ss. Carlquist 5:248),
Förste Professor i teologi och domprost 1735 5/3 (Carlquist 4:45), kontraktsprost i Torna 1730?1732 och i Bara 1733?1735. Prästerskapets representant i riksdagen 1734.
Univ. rektor 1725, disp. för teol. dr De oeconomia gratiae applicatricis 1733 3/3 och promov. s. d. Inspektor i Skånska nationen 1718?1739.
Utn. till biskop i Lunds stift och prokansler för Lunds univ. 1738 9/9 (ej 8/9, se härom Pleijel 1978:94), invigd i Uppsala 1739 1 / 1.

Död i Lund 1740 1 /2 (själaringn. s. d. "med alla klockorna", Lunds stadsförs. dödbok, LLA). Bouppteckning 1740 11/8?1741 8/3 (LUA); boets tillgångar 5 989,24 (därav gården 3 000 rdr snit) och skulderna 5 860,29 rdr snit.
----------------

C P blev faderlös redan vid sex års ålder. I en egenhändig levnadsteckning, som på latin återgetts i Döbelns universitetshistoria, har han skildrat sin bildningsgång och verksamhet ända fram till biskopstiden (Döbeln:96 fi). Genom moderns omsorger erhöll han en vårdad uppfostran under olika informatorer, till dess han 1703 blev student och från den tiden i sin närhet begagnade Anders Rydelii föreläsningar. Själv har han framhållit den välvilja som dåv. domprosten, sedermera biskopen J Linnerius visade honom under hans uppväxttid. Denne trädde i faderns ställe med uppmuntran och råd och banade väg för honom på den akademiska banan (Papke 1734:105).
Under Linnerius' beskydd inskrevs C P redan som nioåring vid Lunds universitet och upptogs ("gratis") i Skånska nationen.
Sedan han vunnit magistergraden i Lund 1706, gjordes han 1708-10 en studieresa i Tyskland, varunder han trenne gånger disputerade i Greifswald, och besökte åtskilliga andra av det tyska rikets högskolor. Återkommen till Lund det sistnämnda året, begynte han, under stort ekonomiskt betryck och utan all ersättning av den allmänna, en enskild undervisningsverksamhet till 1716, då han under Carl XII:s vistelse i Lund undfick dennes fullmakt på professuren i romersk vältalighet (eloquentiae professor) därstädes.

Vid hans sedermera skeende befodringar inträffade det egna förhållandet att Papke, som var en av Rydelii utmärktaste lärjungar och för övrigt denne lik i ädelhet och oegenytta efterträdde sin lärare i fem ämbeten, nämligen 1730 såsom professor i logik och metafysik, 1731 såsom tredje, 1733 såsom andre och 1735 såsom förste teologie professor och domprost samt slutligen 1738 såsom prokansler och biskop i Lunds stift. Det sistnämnda ämbetet innehadde han endast till den 1 februari 1740, då han efter en kort sjukdom avled. Själv i ungdomen förtrogen med fattigdomen, understödde han hoppgivande fattiga ynglingar både vid universitetet och skolorna. Denna hjälpverskamhet gick till och med så långt att hans vänner bland stiftets prästerksap vid hans frånfälle ansåg sig böra sammanskjuta medel till en honom värdig begravning.

Kyrkoherde i Stävie 1729. Professor i teoretisk filosofi 1731. Teol Dr 1733.
Domprost i Lund 1735.
--------------------

Den 19.8.1727 examinerades Carl Linnaeus av Lunds filosofiska fakultets dekan professor Carl Papke, som godkände honom.