Ehuru svag och sjuklig allt ifrån barndomen, blef S. student i Lund vid nitton års ålder och antogs 1710 på grund af sin redan då kända skicklighet i medicin, till biträdande läkare vid svenska örlogsflottan, hvilken plats han bibehöll till 1713. Efter att sistnämnda år ha återvändt till Lund, fortsatte han med ifver sina studier i medicin och naturhistoria och promoverades 1721 till medicine doktor (Runeberg) och var under studietiden även kurator för Göteborgs nation 1717-1722.Under sina studier vid Lunds universitet blev han handledd av den välrenommerade Johan Jacob Döbelius. Stobaeus var den förste i Sverige som fick doktorsgrad i medicin, 1721. Efter att ha varit tjänstgörande professor i medicin under en kortare tid inrättades en professur för honom i naturfilosofi och experimentell fysik 1728. År 1732 erhöll Stobaeus en professur i historia.
Förutom sina akademiska åtaganden var Stobaeus också en hängiven läkare. Han behandlade fattiga och sjuka på sin privata mottagning och gav dem gratis medicin från sitt privata laboratorium. Även om Ramlösa brunn ursprungligen etablerades av Stobaeus tidigare handledare Döbelius, var det Stobaeus som gjorde brunnen populär som kurort.
Carl von Linné (1707-1778) blev den mest kände av Stobaeus studenter och han fick ta del av Stobaeus imponerande naturvetenskapliga kunnande och samlingar av biologiska prover. Linné var fattig och Stobaeus erbjöd honom både logi och fri undervisning. Linné berättar i sina skrifter att han lånade böcker ur Stobaeus bibliotek som innehöll ca. 1700 volymer. Han lånade böckerna i smyg och läste dem på kvällen i sin säng under ett stearinljus. Stobaeus uppskattade den unge mannens fantastiska nyfikenhet och lät honom använda biblioteket under dagen och äta middag med honom på kvällen. Linné uttryckte sin uppskattning för Stobaeus genom att säga "Han älskade mig inte som student utan som en son".
Text: Hülya Leeb-Lundberg
Grunden till Historiska muséet lades 1735, då professorn i naturkunnighet Kilian Stobaeus skänkte sina samlingar av "curiosa och skånska antiquiteter" till Lunds universitet. En betydande del av denna samling utgör i dag muséets kuriosakabinett. I kombination med fornsakerna från Stobaei och andra privata fornsakssamlingar skapades 1805 den första arkeologiska muséet i Europa.
Muséet, som till en början var beläget i Lundagårdshuset, flyttade 1918 in i den nuvarande byggnaden. Denna färdigställdes på 1840-talet och var från början avsedd som biskopshus. Biskopinnan blev emellertid enligt sägnen störd av domkyrkans klockringning, och huset kom aldrig att användas som biskopsresidens.
Bland magnoliabladen, vid sidan om universitetsbyggnaden i Lund kikar Kilian Stobaeus byst av brons fram (restes 1906).