Av Hemming Hemmingsson (kvadrerad sköld) fick Kristina Anundsdotter 16/8 1345 som morgongåva hälften av hans gods i Värmland. Från ett tidigare äktenskap hade hon sonen Harald. När Hemming 1354 med sina småsvenner och sin son (Amund?) låg i sitt härbärge och "vaktädhä konungx skath", kommo hans systerson Ivar och hans styvson Harald och ville in där. Då dörrvakten nekade dem detta, slogo de sönder dörren. Hemming rusade ut, och de förklarade vad de ville, och så samsades de inne i stugan. När de sedan gått ut, kom Haralds småsven springande och påstod, att Hemming förrått dem. De sprungo då in igen och anföllo Hemming, som ensam värjde sig mot dem och tvangs dräpa båda, medan han själv fick fjorton sår. Om denna dramatiska händelse berättar ett brev 23/3 1354. För att gälda böterna för dråpet sålde Hemming hustruns gods Vall i Visnums socken och Hedkärr i (Södra) Råda. Som ersättning gav han henne 23/11 1362 den hälft i Kyrkebyn och Höves i Arvika socken, som inte redan förut var hennes morgongåva, och förordnade, att även denna hälft skulle ägas av henne på likadana villkor. Genom ett i Dalaborg 6/6 1378 daterat brev har Kristina Anundsdotter tillsammans med sin son Amund Hatt och sin syster Märta sålt flera gårdar i Eksjö, Bankeryds, Järstorps, Rogberga och Ljungarums socknar i S. Vedbo och Tveta härad till drotsen Bo Jonsson (Grip). Det är anmärkningsvärt, att detta i Dalaborg daterade brev gällde gårdar inom den av kung Albrekt behärskade delen av Sverige. Märkligt är också, att Amund Hatt i detta sammanhang givit herr Ulf Jonsson (Roos af Ervalla), häradshövding på Dal, en fullmakt att gravera Amunds eget, hans mors och hans mosters sigill. Kristina Anundsdotter levde ännu 24/10 1392, när hon gav sitt samtycke till att sonen Amund Hatt sålde en gård i Tivavads kyrkby, som hon ägt. Det förtjänar påpekas att de båda breven 6/6 1378 och 24/10 1392 liksom redan brevet 23/11 1362 också beseglades av Kristina Anundsdotters systerson Magnus Loghasson, såsom förut omtalats. Ett kvitto av Riseberga kloster 10/6 1351 visar, att Hemming Hemmingsson en tid varit klostrets syssloman (prouisor) i Värmland. I Örebro 13/4 1352 tillbytte han sig en gård Näs i (Visnums) Kil socken av klostret mot en gård Vall samt 30 mark pgr eller 2 läster spannmål. Eftersom han sades ej ha givit klostret den överenskomna ersättningen förordnade kung Magnus 16/6 1354 två präster och två lekmän att undersöka och döma i saken. Tydligen har bytet återgått före 1362. Flera andra brev handla om hans godsförvärv i Värmland. Av drottning Blanka fick han från Bohus 1358 ansvarsfrihet för den tid han varit fogde i Värmland. Han förekommer som levande senast 9/1 1367. Källa: artikeln "Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och hans arvingar" av Jan Liedgren i Svenska släktforskarförbundets årsbok 1988. |