Han var född och uppfostrad i England, men hade stora besittningar i Sverige. Sven fick efter faderns avrättning inte kallas Sven Ulfsson, utan skulle kallas Sven Estridsson efter sin mor, och under det namnet har han gått till historien. Han flydde till Sverige och
växte efter faderns död upp vid morbrodern Anund Jakobs hov i Sverige, återvänder
efter 12 år till Damnark, besöker England och Tyskland, tar upp
efter kusinen Hardeknuts död 1042 kampen om den danska tronen med
norske kungen Magnus den gode, stöddes av Skåneland och kunde
efter slaget vid Nissan förlika sig med Harald Hårdråde och bli
erkänd som dansk kung 1407. Sven var en mycket lärd man
och meddelade mycket till Adam av Bremen för hans historieskrivning.Sven var gift fyra gånger och hade utomäktenskapliga barn. Fem (utomäktenskapliga) barn blev kungar i Danmark - utöver dessa fem söner är ytterligare tio utomäktenskapliga söner och fyra döttrar nämnda i de historiska källorna.
Sönernas regenttid 1075 -1134: Harald Hein, Knut den helige, Olof Hunger, Erik Ejegod och Nils Svensson.
---
Gift 1. Gyda (Jutta, död 1045) dotter till Anund Jakob och sedan med hennes styvmoder:
2. (div 1052) Gunhild*, dotter till Sven Hakonsson Jarl och Holmfrid av Sverige. Anund Jakobs änka.
3. (1067)Tora (Ellisif) (Harald Hårdrådes änka).
Enligt "Stamträd över Europas furstehus" fick han 19 barn, endaste ett, dött som barn, äktfött.
-----
Gunhild has the following entry in the danish Dictionary of Biography: "died 1060 at the earliest. Parents: Svend Jarl Haakonsen (died 1016) and Holmfrid Olofsdatter. Married king Svend Estridsen.
G's father, the Norwegian Svend Jarl Haakonsen, fled to Sweden because of Olav the Dire and sought refuge with his wife's father king Olof Skötkonung. G. therefore grew up in her mother's country, presumably on the wide-ranging estates in Västergötland which belonged to her mother's family. It was also there that she first met Svend Estridsen who in his youth resided with her half-brother, king Anund Jakob. We do not know when G. married Svend. Due to the close family relationship between Svend and Gunhild (her maternal grandfather was a half-brother of Svend's mother) the marriage received great opposition from archbishop Adalbert of Bremen who demanded the marriage be dissolved. At first Svend objected but eventually he conceded partly for political reasons and partly for the intervention of Pope Leo IX. The divorce would have taken effect shortly after 1050. Thereafter G. lived on her Swedish estates... She received about 1060 emissaries from Bremen led by the deacon Adalward the Elder. Her life is otherwise unknown."