Den först kände av den svenska medeltidsätten Geet var Johannes (Jöns) Geet, vilken redan 1334 var väpnare hos biskop Karl i Lund, riddare före 1334 och kallas "consiliarius noster" av kon. Erik Magnusson 1336. Hans son Peder Porse Geet, vilken förde örnkammen (vingen) i vapnet, riddare 1369, levde 1386, men var död före 1389 1/8, hade i sitt gifte med Ingrid Siggesdotter, dotter av Sigge Magnusson (kluven sköld, i högra fältet en halv lilja, det vänstra tre gånger styckat) till Lagmansö och Ramborg Karlsdotter (oxhuvud), sönerna Erik och Jöns. Erik Geet, dog före 1456, till Djula (Stora Djulö) i Stora Malms socken i Södermanland, hade i sitt 1432 16/11 ingångna gifte med Lucia Henriksdotter sonen Jöns, med vilken ätten utdog i början av 1500-talet, då Djula ärvdes av dottern Ingrid, gift med slottsfogden i Åbo Josef Pedersson (svinhuvud), i hans 1:a gifte, död 1528. Jöns Porsesson Geet till Hofvatorp, död troligen redan 1413, säkert före 1424, gift 1403 16/10 med Katarina Esbjörnsdotter (två hjorthorn), hade förutom sonen Porse, död före 1426, tre döttrar, av vilka Elisif var gift (troligen före 1424) med Anders Andersson (tre rutor) till Slestad. Deras dotter Anna blev gift med Bengt Klasson (ollongren) till Ljusfors, vilkas dotterdotter Brita Larsdotter blev stammoder för den yngre Geete-ätten. |