Hertig, Ståthållare Bengt (Algotsson) Lejon (Algotssönernas ätt)

Son till Algot Brynjulfsson, enligt vissa källor känd 1322-33, men enligt de flesta källor barnbarn till Ingegärd Svantepolksdotter.

1350 (troligen endast några och tjugo år gammal) följer han såsom väpnare kung Magnus på det andra fälttåget mot Ryssland, 1351 bär han riddaretitel och 1352 sitter han i konungens råd. Han steg inom kort än högre, i det konung Magnus (troligen 1355) upphöjde honom till hertig av Finland och Halland samt till ståthållare över Skåne. (Den förstnämnda värdigheten hade ingen enskild svensk man innehaft sedan Birger jarls dagar.)
Hur mycket än konungens personliga ynnest inverkat på detta steg, var det dock troligen än mera orsakadt av Magnus planer att stävja det andliga och det världsliga frälsets kringgripande och Hansans intrång på den nordiske handeln. Därför lade den nye hertigen 1355, efter ärkebiskop Peders död, beslag på den lundensiske biskopsstolens egendom och vågade antasta de hanseatiske köpmännens friheter i de skånske städerna. Men konung Magnus hade därmed kallat det inbördes kriget till liv. De trotsige stormännen grepo till vapen; framför sig sköto de konungens sjuttonårige son, prins Erik, som redan i 12 år burit konunganamn, fastän utan konungadöme, och nu med bitterhet såg faderns gunstling beklädd med furstlig makt, troligen över just de landskap, på vilka Erik sjelv gjort räkning.