Norges kung Harald III Hårdråde (Sigurdsson)

Harald var halvbror till Olof den helige.
Harald var även gammal vapenbroder med svärfadern Jaroslav, och han är en av Norges mest kända vikingar. Harald var ett tiotal år i den bysantinske kejsarens tjänst och återvände till Norden 1046. År 1045 seglade de nygifta från Ladoga till Sigtuna fullastade med guld som Harald samlat under sina år i den bysantinske kejsarens tjänst. Därefter dröjde det inte länge innan han hade manövrerat sig upp på den norska tronen.
Han blev medregent till Olofs son Magnus den gode och vid dennes död 1047 ensam kung.
Dock var Harald mer viking än kung, och regeringstiden upptogs av misslyckade krigsföretag mot Danmark och England.

Harald fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Svend Estridson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra hans skepp sedan Svend själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.

Harald Hårdråde har fått större bragder i tankarna; det ödesdigra året 1066 seglar han till England med alla sina män och stupar vid Stanford Brigde i strid med den engelske kung Harold Godwinson, vilken nitton dagar senare förlorar sitt land och sitt liv i strid mot Vilhelm Erövrarens normandiska vapen i slaget vid Hastings.