Carl Fredrik von Wachenfeldt

Omskriven av Selma Lagerlöf (svågerns dotter). "Vackerfeldt" var uppenbarligen en mycket vacker ung man, men med "playboy-attityd":
"...Fanjunkar Karl von Wachenfeldt -- var det inte han, som en gång i tiden räknades som den skönaste mannen i Värmland, för att inte säga i hela Sverige? Var det inte han, som var Stockholmsdamernas gunstling under den där vintern på 1820-talet, då han vistades i huvudstaden för att avlägga något slags examen i lantmäteri? Var det inte han, som anordnade slädpartier och anförde kotiljonger med en sådan bravur, att han fördunklade alla den högre societetens vanliga balkavaljerer? Var det inte han, som valsade så hänförande och konverserade så fängslande, att hans förnäma släktingar, som till en början inte hade velat kännas vid den fattiga värmländska underofficeren, måste sända honom de ödmjukaste bjudningsbrev, därför att de unga damerna inte funno något nöje på en bal, där inte han var närvarande?

Och var det inte han, som hade en så överväldigande tur i spel, att han på det sättet förskaffade sig medel att under hela sin Stockholmsvinter leva flott som en gardeslöjtnant? Var det inte han, som blev bror med grevar och baroner, allt under det han äverglänste dem både i ridderlighet och i elegans? Var det inte han, som en kväll spelade första älskare på ett sällskapsspektakel hos amiral Wachtmeister och sjöng sina kupletter så eldigt, att han nästa morgon fann tjugo kärleksbiljetter i sin brevlåda? Var inte han den förste, som åkte på Stockholms gator med seldon och remmar, besatta med ett otal små dombjällror av silver? Var det inte han, som hela Stockholm kände, så att det viskades, var han visade sig, i Kungsträdgården likaväl som på Blå porten, i operasalongen likasåval som i tätaste gatuvimlet: »Se, där kommer Vackerfeldt! Ack, ack, ack, se, där kommer Vackerfeldt!»..."

Källa:
runeberg.org/mbacka/27.html